FT14 Kalkyleringsprogram för investering

Investeringar har en betydande affärsekonomisk roll i och med att de kan avgöra hela företagets framtid. Misslyckade, felaktiga eller fel daterade investeringar har fällt otaliga företag. Eftersom det nästan alltid är brist på kapital bör de knappa resurserna riktas mot avsikter som konkurrerar sinsemellan. Ett investeringsbeslut bör föregås av en noggrann beredning och ekonomiska beräkningar.

FT14 Kalkyleringsprogram för investering

Programmet kalkylerar investeringens lönsamhet samtidigt med alla kalkyleringsmetoder. Med programmet du kan kalkylera t.ex.

• maskin- och anläggninginvesteringar
• lokalinvesteringar för uthyrning, butiker, industrifastigheter mm.
• lönsamhet av långfristig markadsföringsinvestering
• hyrning vs. anskaffning

En noggrann planering av en investering och ett övervägande av olika alternativ spelar en väldigt viktig roll, eftersom planeringsskedet definierar kostnaderna. Då man befinner sig i förverkligandeskedet är det svårt att mera förverkliga förändringar som sparar pengar. I förverkligandeskedet bör huvudvikten fästas vid den tidpunkt då det är planerat att projektet färdigställs. Detta garanteras bäst genom att köpa produkten installerad på plats och provkörd.

Finansiering av investeringarna

Vid finansieringen av investeringen använder man sig av en gammal tumregel, dvs. penningkällan och penningens användning bör vad naturen beträffar motsvara varandra. Om man påbörjar ett långverkande projekt bör det även finansieras med en långsiktig finansiering. Långverkande betalningsmedel utgörs av eget kapital, dvs. en förhöjning av aktiekapitalet och ett kapitallån av ägarna eller ett långfristigt lån. Kortsiktig lånefinansiering är ett felaktigt sätt att finansiera en investering som är långverkande. Finansieringen av investeringen sköts i enlighet med följande basformel.

Då man bedömer storleken på inkomstfinansieringen bör man lägga till avskrivningarnas andel eftersom dessa inte utbetalas i pengar utan som en anskaffningsutgift för själva investeringen

Klassificering av investeringar

Investeringarnas prioritetsordning kan bedömas genom att klassificera investeringarna i olika grupper och genom att uppställa avkastningskrav för dem. I det följande har man angivit riktgivande avkastningskrav för olika slag av investeringar, varvid en investering som ger en sämre avkastning inte görs förrän man har hittat utvägar som för till den avsedda avkastningsmålsättningen.

Tabell: Avkastning som krävs av investeringarna och viktighetsordningen

Bedömningen av nya investeringar innebär inte enbart ett stirrande på avkastningsvärdet. Ofta är det nämligen så att en investering i något objekt sänker kostnaderna för ett annat objekt. Å andra sidan kan man tänka sig att genomföra en investering alltid då den sparar in sina anskaffningskostnader under en redovisningsperiod.

2. Bedömning av investeringskonstanaderna

De flesta företag utför sällan likadana återkommande investeringar, varvid tidigare erfarenheter rörande bedömning av kostnader inte finns att tillgå. Det är därför klokt att utföra investeringen i möjligast stora helheter, helst som en nyckel i hand – leverans. Oberoende av ovan nämnda förfaringssätt tenderar kostnaderna att stiga, för under tiden för förverkligandet upptäcker man brister vilkas avlägsnande höjer de slutliga priserna. Erfarenheten har utvisat att det är skäl att reservera 20 % extra i investeringsbudgeten. En risk som är ännu värre än en kostnadsöverskridning är om ibruktagandet av leveransen försenas. Ett företag som har gått omkull på grund av att leveransen har dragit ut på tiden och faktureringsinkomsterna har saknats är inte ovanligt.

3. Basuppgifter rörande investeringsberäkningar

En investeringsberäkning är en beräkning som görs för den period som investeringen är i kraft, med vilken man strävar till att klargöra investeringens förnuftighet och lönsamhet. Nödvändigheten av en investeringsberäkning blir speciellt aktuell då investeringsalternativen är många och man är tvungna att sätta dem i prioritetsordning. Uppgörande av beräkningar är förnuftigt även ur en affärsmässig synvinkel: då man gör beräkningar är man tvungen att fästa uppmärksamhet vid förverkligandekostnaderna, de erhållna avkastningarna (marknaderna) och vid finansieringsalternativen. Denna granskning kan leda till ett bättre slutresultat än med den ursprungliga tankemodellen. Ju större investering det är fråga om desto mera måste man satsa på insamlingen av uppgifter. Härvid är en beaktansvärd modell för insamling av uppgifter att fråga efter erfarenheter av företag som verkar på andra orter i Finland. Investeringens lönsamhet bör bedömas på basen av minst två metoder, vilka är

• nuvärdesmetoden
• annuitetsmetoden
• återbetalningsmetoden
• metod för den interna räntesatsen
• förenklad metod för den interna räntesatsen

3.1 Utgångsvärden för en investeringsberäkning

Till genomförandet av en investering hänför sig alltid saker som man inte kan mäta med någon mätare eller bedöma med siffror. Saker som skall bedömas med siffror finns det alltid så många av att en kalkylering kan göras. Med siffror kan bedömas

• projektets totala kostnader, dvs. en grundinvestering
• årligen uppkommande avkastningar
• årligen uppkommande utgifter
• kalkylränta
• investeringens påverkans-, dvs. brukstid
• investeringsobjektets restvärde

3.2 Grundinvestering

Definitionen av en grundinvestering utgör den lättaste delen av ett investeringsprojekt genom att den mängd pengar som används förverkligas inom en nära framtid och mängden kan utredas relativt noggrant. Jämfört med en investeringsavkastningar och driftskostnader är klarläggandet av omfattningen av en grundinvestering en lätt uppgift.

Det är klart att man kan missta sig även vid en grundinvestering. Det är därför orsak att dela in en grundinvestering i två grupper: i anläggningstillgångar och rörelsekapitalinvesteringar. Alla investeringar är ändå inte anläggningstillgångar utan exempelvis skolnings- eller marknadsföringsinvesteringar. För en timmerhusfabrik kan en investering utgöra grundandet av ett nytt utställningsområde, vars storlek väl kan jämföras med en investering i anläggningstillgångar. Den mest typiska investeringen är emellertid anskaffningen av en ny produktionsanläggning eller en ny produktionsmaskin. Investeringskostnader för en produktionsanläggning är

• anskaffning och ibruktagande av jordområden
• byggnadskostnader
• byggnadstida ränteutgifter
• kostnader för maskiner och apparatur, inkluderande transport- och installationskostnader
• planerings- och ofta även produktutvecklingskostnader via den egna organisationen
• ibruktagningsutgifter, vilka utgörs av driftsskolnings-, organiserings- och marknadsföringsutgifter
• kompletteringsinvesteringar, vilka i allmänhet uppkommer
• tilläggsbehov av rörelsekapital
• reservering för kostnadsöverskridning (förverkligas garanterat)

Endast i samband med en ersättningsinvestering kan man klara sig utan ökning av rörelsekapitalet, men även då sällan. Däremot binds alltid pengar i utvidgningsinvesteringar till kortsiktiga produktionsfaktorer, såsom råvaror, halvfärdiga och färdiga produkter och försäljningsfordringar. Tilläggsbehovet av rörelsekapital kan man behandla på två sätt

• Tilläggsbehovet av rörelsekapitalet tolkas som en grundinvestering och belopp av tilläggsbehovet tilläggas som inkomst under det sista bruksåret.
• Av den nettoinkomsten som man varje år får från investeringen, avdrags den räntekostnad som uppkommer av tilläggsbehovet av rörelsekapital, varvid tankemodellen är kostnadsprincipen.

Det första alternativet är att rekommendera.

3.3 Avkastningar och kostnader som uppstår fortgående

Det är förnuftigt att behandla avkastningar och kostnader samtidigt på årsnivå. Av investeringarna måste framgå särintäkter och – kostnader och man måste kunna bedöma dem för hela brukstiden. Ibland kan en investering förorsaka enbart kostnadsinbesparingar men då måste man komma ihåg förnuftigheten med investeringen och uppställa ett avkastningskrav för den. Det är betydligt svårare att bedöma avkastningarna än kostnaderna. Först bedömer man avkastningarna av vilka man härleder motsvarande kostnader.

3.4 Kalkyleringsräntesats

Ränta innebär ersättning för erhållet främmande kapital. Man kan tänka sig att en investering är en fordringsägare som driver in ränta för den kredit som han har beviljat. Räntefria pengar finns inte fastän man inte alltid skulle använda sig av det namnet. Således bör man för investeringen alltid uppställa ett räntekrav som minst uppgår till det som man allmänt använder sig av vid lån. Räntekravet har i investeringsberäkningarna den betydelsen att de avkastningar och kostnader som varje år uppstår kan ställas på samma startstreck som en investering i det skede då den uppkommer. Penningen är alltid bunden till en mångårig investering. Räntan klarlägger hur mycket värdefullare en viss penningmängd i påsen är idag jämfört med situationen om fem år. Beaktandet av räntan i kommande avkastningar och utgifter kallas diskontering.

3.5 Investeringens brukstid

Med brukstid avses den ekonomiska driftstid som en investeringsnyttighet har för företaget. Längden på den beror på företagets externa och interna faktorer. Med brukstiden kan man avse t.ex. maskinens fysiska ålder, dvs. den tid, under vilken maskinen är brukbar för sitt ursprungliga syfte. Visserligen kan även den fysiska åldern förlängas via moderniseringar och grundreparationer. Vid granskning av brukstiden är det ändå skäl att utgå från den tekniskt-ekonomiska brukstiden som innebär den tid då en ny maskin gör den gamla maskinen oekonomisk. I allmänhet är den tekniskt-ekonomiska åldern kortare än den fysiska livslängden. Den fysiska åldern kan vara mångdubbelt längre än den tekniskt-ekonomiska åldern. T.ex. installatörerna vid ett företag som levererar elteknik för den mest moderna energin kan inte köra med en 15 år gammal Hiace, eftersom företagets trovärdighet lider. Hiacen skulle nog möjligen klara det.

Brukstiden för en investering har naturen av krav i beräkningarna. Då man undersöker en investerings förmånlighet utgår man ifrån att det i företagets verksamhetsomgivning inte under den valda tidsperioden sker sådana förändringar som man idag inte skulle kunna förutspå. Förväntningarna på investeringens olika delar kan visserligen variera. En byggnads brukstid kan vara mycket längre än de maskiners som finns inne i byggnaden. Ett kriterium är att använda sig av skattemyndigheten godkända brukstider, vilka vanligen uträknas på basen av föregående års restvärde.

• maskiner och apparatur 25 % i året
• 7 % i året av affärs-, lager- eller industribyggnad
• 4 % i året av bostads- och kontorsbyggnader
• 20 % i året av behållare eller andra lagerkonstruktioner gjorda av metall
• 20 % för lagerkonstruktioner gjorda av trä
• 20 % i året för byggnader och konstruktioner för forskningsverksamhet
• patent mfl. rättigheter 10 år

3.6 Restvärde

Mänhet fastställer man restvärdet till noll. Detta beror på att investeringens brukstid även i övrigt är lång och efter brukstiden är det diskonterade restvärdet litet. Det är möjligt att restvärdet är negativt. T.ex. rivningen av en konstruktion på en hyrestomt som har gjorts för utställningsändamål kommer att kosta i stället för att ge avkastning. Restvärde kan man ändå förvänta sig att skall finnas i t.ex. en lastbil eller i en grävmaskin. Storleken på restvärdet kan man bedöma genom att ställa priset på använda maskiner i dagens läge i relation till det nuvarande anskaffningspriset.

4. Presentation av investeringsberäkningar

I det följande går vi igenom olika kalkyleringsmetoder. De mest använda är metoderna för intern räntesats och återbetalningstiden, vilka i allmänhet används tillsammans. Den först nämnda betonar investeringens lönsamhet, den senare inverkan på finansieringen. Utöver kalkyleringsmetoderna tillkommer ännu en stor mängd detaljerade bedömningskriterier, vilka ändå inte får sättas i första hand vid en jämförelse med de ekonomiska beräkningarna.

4.1 Nuvärdesmetoden

Vid användning av nuvärdesmetoden diskonteras avkastningarna och utgifterna till nuläge uträknade på basen av vald räntesats. Investeringen är lönsam om de kommande nettoavkastningarna är större än grundinvesteringen. Man är även tvungen att ofta diskontera en grundinvestering eftersom förverkligandet sker alltför ofta utan ett års fördröjning. Om man inte skulle använda sig av en kalkylerad räntesats skulle investeringen uträknad enbart med nettoavkastningar lätt bli för lönsam. Låt oss granska följande exempel:

Utgångsvärden

• anskaffningspriset uppgår till 50 000 euro, leveranstiden är bara 3 månader
• de årliga nettoavkastningarna under de två första åren uppgår till 17 000 euro men därefter ändrar efterfrågan
• på slutprodukten enligt den huvudsakliga anskaffaren så att avkastningarna sjunker till 12 000 euro i året.
• dessutom måste man förbereda sig på att leveranserna inte fortsätter längre under det femte året.
• beräkningsräntesatsen 10 %
• brukstid 4 år
• restvärde 10 000 euro

Tabell: Diskotering av kassaflöden

investeringen är således lönsam eftersom nettoavkastningens nuvärden är större än anskaffningspriset. Som alternativ beräkning skulle man kunna söka den räntesats då investeringen ännu skulle vara lönsam eller fundera på att restvärdet är mindre än förväntat.

4.2 Annuitetsmetoden

Med annuitetsmetoden delas nuvärdesutgiften upp i lika stora kapitalkostnader i ett antal år som motsvarar brukstiden, till årsrater, dvs. annuiteter. Årsraten innehåller såväl avskrivningen som den givna årsräntan sammanräknad. Det är lönsamt att påbörja en investering då de årliga nettoavkastningarna är lika stora som de kostnader som uppstår för att ta hand om kapitalet. Om ett restvärde hänför sig till investeringen bör dess nuvärde avdras från anskaffningskostnaderna. Problemet med kalkyleringsmetoden är att det är svårt att uppfatta nettoavkastningsår som avviker kraftigt från varandra. Användningen av metoden är ganska enkel med nuvarande datorer eftersom det i dem finns ett färdigt program även för detta ändamål. I Företagstolkens Excel-kalkyleringsprogram FT22.5 finns en färdig kalkyleringsmodell för annuitetsmetoden.

4.3 Metod för intern räntesats

Kalkyleringsmetoden är släkt med nuvärdesmetoden med den skillnaden att man med metoden söker den räntesats som investeringen producerar. Om räntesatsen är större än målsättningen, löns det att utföra investeringen. Även för denna metod finns det ett färdigt program i datorn.

4.4 Metod för kapitalets avkastningsgrad

Metoden är en förenklad modell av metoden för intern räntesats. Det finns inget färdigt datorprogram för metoden men tack och lov är metoden relativt enkel. Genom att granska följande exempel blir beräkningssättet klart.

4.5 Metod för återbetalningstid

I metoden för återbetalningstid klargörs hur snabbt investeringens sammanräknade nettoavkastningar återbetalar investeringen, dvs. överstiger grundanskaffnings-kostnaderna. Uträkningsformeln är således rätt enkel, dvs. anskaffningskostnaden/årliga nettoavkastningen. För att använda sig av föregående exempel, enligt följande:

5. Känslighetsanalys

Det hänför sig alltid osäkerhet inför framtiden, varvid man kan tänka sig att det hänför sig betydande osäkerhetsfaktorer även till uträkningsmetoderna. Till en investering hänför sig såväl en osäkerhet som en risk, vilka det är skäl att separera från varandra.

5.1 Risk och osäkerhet

Då man bedömer risken är man säkrare eftersom vi vet eller tror oss känna till de risker som hänför sig till projektet och dessutom tror vi oss känna till sannolikheten för att de skall inträffa. Osäkerhet innebär att vi inte vet och inte ens kan föreställa oss händelser och tidpunkten när de inträffar. En risk är således en osäkerhet som går att mäta. Eftersom en investering nästan alltid är händelse med lång verkan bör man förbereda sig för såväl risken som speciellt osäkerheten, genom att göra alternativa beräkningar.

5.2 Känslighetsanalas

I en känslighetsanalys utforskar man hur investeringens lönsamhet förändras om man ändrar på en eller flera faktorer. Efter varje förändring utforskar man vilken inverkan den har på investeringens lönsamhet. Det viktigaste är att utforska och hitta de oförmånligaste bedömningsfelen, varefter man mest kritiskt kan bedöma investeringens lönsamhet.